Vår hjälte flyr till storstaden

12/9

Det är märkligt egentligen hur fort man kan skifta humör och inställning till något efter en ordentlig magsjuka. Det som först är lite lantligt charmigt och gemytligt är nu mest lortigt och primitivt. Det som först är lite lustiga språkliga missförstånd är nu ett störningsmoment. Kunde inte uppskatta något i det tillstånd jag befann mig i. Den store antropologen reduceras via några elaka baciller i magen till en ynklig turist som helst vill ha ett fräscht hotellrum inkl. dusch och toa och sen en lika fräsch middag. Min snabbaste väg till ett sådant gjorde att planerna kastades om raskt och jag sitter nu, mycket riktigt, i ett hyfsat fräscht hotellrum i Damaskus och har ätit en lite flottig, men god, middag som förhoppningsvis stannar där den är just nu.

Dr Akram Darwish, eldsjäl och högt uppsatt inom miljöministeriet, som besökte Jabbul och projektet där skulle åka till Damaskus nästa dag hade jag hört. Jag tänkte ju annars fortsätta österut för att kolla in ett par platser innan jag kom till Palmyra och min veckoperiod där. Men blotta tanken på att tillbringa halva dan i en skramlig minibuss genom dammet och värmen fick mig att fråga dr Akram om han kunde ta mig med till civilisationen igen, så kunde jag åka till Palmyra efter ett par dagars återhämtning.

Så fram på förmiddagen lastade jag in min packning i hans (luftkonditionerade!) bil och den rätt sega femtimmarsfärden söderut till huvudstaden påbörjades. Med dr Akram var hans kvinnliga sällskap Mona, en tysk-syrisk journalist. Jag sjönk ner i baksätet, nöjd över vetskapen om att två dygns lort snart skulle spolas bort och kroppen återfå mat, näring och sömn. Det blev ett par timmars givande diskussioner om naturskydd och engagemang och om de problem de tampas med här i form av byråkrati och korruption.

Damaskus var ganska lugnt, det är ju sista dagen av eid så butikerna var ännu igenbommade och trafiken gles. Det fanns rum på hotell Sultan där jag bott förut och nu sitter jag alltså mätt och nyduschad på en bäddad säng, en annan värld än den jag lämnade tidigare idag. Båda har sina fördelar får man säga, men gärna någon sorts balans.