17-19:e september
Palmyra är ett sådant ställe där mötet mellan västerländska turister med deras eftertraktade hårdvaluta och lokalsamhället gått lite för fort och okontrollerat. Förväntningarna och tilltron till turismens inkomster har här resulterat i fler hotellbäddar och restaurangstolar än vad som någonsin kan fyllas och konkurrensen är stenhård över de få turistgrupper och resenärer som kommer hit. Alla trick är tillåtna och i desperationen har det ibland blivit smutsigt i kampen om oss besökare och våra plånböcker.
Detta var värt att kontemplera över då jag fick spendera oplanerat mycket tid i den lilla stadens (runt 60.000 invånare) centrum med hotell och restauranger. Jag anlände hit just innan helgen och då är kontor etc. stängda och de jag skulle träffa hade ledigt. Så det blev lite tid att spendera, var ute och skådade två morgnar, gick runt vid ruinfälten, översatte en arabisk info-folder och satt vid datorn en del. Blev stammis på en restaurang som hade pannkakor med dadelsirap på menyn, det blev ett par sådana .
Det finns ingen uttagsautomat i hela Palmyra, bara växlingsmöjlighet på en bank. Men jag behövde akut få ut kontanter… En del hotell och butiker har kortläsare och kan ge ut kontanter mot en vansinnigt hög kommission. Det skulle kosta motsvarande 150kr att få ut knappt 1000kr! Men, detta är ju Syrien, så jag lyckades pruta ned kommissionen till knappt hälften och kände då att det var värt det för att lösa problemet.
The General Badia Commission är den statliga myndighet som sköter en förment ansvarsfull och hållbar utveckling av de syriska halvökenstäpperna, kallade badia eller hamad. Miljövård, med jordbrukets och betets tryck på känsliga ekosystem, de senaste årens allvarliga torka och drift av några naturreservat är exempel på vad kommissionen sysslar med. Denna naturtyp, som inte klassas som öken då det faller runt 150mm regn per år (oftast) och det finns markvegetation, täcker ungefär hälften av landets yta. Ansenliga kvadratmil att administrera alltså.
Ett FN-sponsrat projekt här i Palmyra under 2000-talet har syftat till att upprätta ett större skyddat område ute på stäpperna och där träna upp beduiner till övervakare/naturvårdare (delvis som kompensation då det var deras land som hamnade under skyddsdirektiv..). Flera av dessa agerar nu naturguider för besökande grupper och är hängivna till att bekämpa ett allvarligt problem i regionen, nämligen jakten. Denna är förbjuden enligt lag men i realiteten utbredd, okontrollerad och djupt rotad i tradition.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar