20-22:a september
Först kör man österut ur Palmyras dammiga utkanter på vägen mot Deir ez-Zor. Ungefär 15km längs den vägen och där står en skylt söderut, ”Talila Reserve – You are well come”, och så är det 11 km spikrakt ut i ingenstans på stäpperna. Där ute, hyfsat isolerat (känns det som, det är visserligen bara en halvtimmes körning) ligger reservatets entré, ett par små kontor, djurhägn och enkla besöksfaciliteter. Jag bodde här ute i tre dagar för att se natur- och miljövård in action och det blev riktigt minnesvärt.
El kom från ett dieselaggregat som var påslaget några timmar morgon och kväll, och med tanke på att det var drygt 35C på dagarna och marginellt svalare på nätterna så var det lika knäckande varje gång som plötsligt fläkt och kylskåp tvärdog… Dusch och toa var av enklaste snitt, mathållning likaså (köpte med lite konserver, bröd, grönsaker och vattenflaskor från Palmyra) och naturen kom ibland väl nära inpå; mina vänner varnade för de skorpioner som drogs till lampsken på kvällen men tydligen inte kom IN i husen åtminstone.
Vi hittade ömsade ormskinn vid djurfodret (som lockar möss) men särklass värst var något annat. En mängd av Syriens allra minsta och mest bitska invånare satte sina avtryck på min hud som var fullkomligt översållad av bett på morgnarna. Kliar mig fördärvad. Om det var sängloppor eller mygg/knott är jag inte hundra på, troligen förstnämnda då några flygande små odjur aldrig sågs eller hördes.
Jag var uppe innan soluppgången och skådade fågel och igen sista timmen när den värsta hettan lagt sig. Effekten som denna isolerade plats får på flyttfågel är fantastisk då de enda träden och buskarna på flera mils hål drar till sig trötta och utsatta fåglar som flugor på en sockerbit! På dagarna så gick jag igenom reservatets olika dokument och rapporter, FN-studier och analyser och talade med mina värdar/nya vänner om reservatets skötsel och de problem de tampas med.
Jag hängde på till de stora hägnen (10 km2) som hyste gaseller och oryxantiloper som förhoppningsvis ska kunnas släppas ut när jakten är under kontroll. Vi matade argsinta strutsar som i likhet med sina fyrbenta vänner också fanns i vilt tillstånd här tills de utrotades av jakt för några tiotal år sedan.
Syrier är pratsamma. Det är roligt om man själv vill konversera och få utbyte, både för att öva arabiskan och för att lära om lokalsamhället. De är nyfikna på vart man kommer ifrån och varför man är här, på ett helt annat sätt en de är i t.ex. Egypten eller Turkiet. Detta är nio gånger av tio trevligt, men ibland så får man kort och gott inte vara ifred, för i den här regionen så ska man inte vara ensam, ”det är väl inte kul heller?” Nej det är väl inte det…
Syrier är gästfria och artiga. ”Welcome”, alltid ”welcome”. Detta är värmande och som besökare är man alltid väl omhändertagen och hjälpt till allt möjligt. Dock kan deras ibland överdrivna artighet och rädsla att på något vis irritera gästen ha den effekten att de svarar ”yes no problem” på saker som visst kan vara problem. Jag har flera gånger haft en lätt avvaktande och välvillig syrier med mig som alltid svarar att allt är bra, inget är något problem, alla är välkomna, Syrien är jättebra på alla sätt, inget är något att oroa sig för. Allt ska bli bra inshallah.
Syrier håller den påbjudna linjen. I ett land där fel samtalsämne till fel person kan ge katastrofala följder och alla möten med fler än två personer kan räcka för att misstänkliggöra dig (det är väl inget fuffens ni pysslar med? Inga grupper eller sällskap utanför statlig kontroll?) så har folk ett väl inövat förhållningssätt till sin regim och dess ögon och öron. Detta är man som Mellanösternstudent såklart väl medveten om och jag låter alltid den jag pratar med leda vägen i samtalet om det närmar sig dylika ämnen. Jag träffar extremt få som låter påskina något annat än att presidenten är bra, Syrien är utsatt för elakheter från Israel och USA, militär och polis måste ha stor makt för säkerhetens skull, folk har det bra, regimen är orättvist förtalad och ingen kritik är direkt nödvändig. Då så…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar