”Hon? Det är min andra fru!”

Ankomstdagen 10/9
Detta knappas ned i den kvalmiga värmen (trots en idogt snurrande fläkt) inne i ett byhus i Jabbul, några mil sydost om Aleppo. Jag sitter bland kuddar och madrasser som ligger längs väggarna i ett stort rum med högt i tak och familjens finaste bokhylla, tv och inramade Korancitat vid ena väggen. Det är 9-tiden på kvällen, två av familjens barn klättrar omkring mig med illa återhållen nyfikenhet och deras far, min värd Ahmad Mawwas, skickar bort dem då och då. Ett par höns och en skygg katt smyger på gårdsplanen några meter från mina dammiga fötter.

Flygresan från Stockholm till Aleppo gick förvånansvärt bra och när även pass- och visumkontroll, baggagehämtning och köande gick så smidigt så funderade jag på om jag verkligen hamnat i Syrien, byråkratins, kontrollmanins och väntandets förlovade land. Men det hade jag.

Men det krävdes en liten vit lögn. Tullarna m.fl. vill veta vart man ska någonstans, vad ens adress är i Syrien (alltså vilket hotell, för oss turister) och nu blev det knepigt. Jag hade ju inget hotell för jag tänkte dra direkt ner till byn Jabbul och vara där de första dagarna. Så till passkontrollanten svarade jag ”Just a hotel in the city” på hans fråga. När han vidhöll ”What is the name of the hotel?” så svarade jag snabbt ”The name is Sultan I think” vilket var ett rent påhitt. Om jag hade sagt att jag ska till en liten by ute på vischan till mina bekanta där så lär det låta mycket suspekt i säkerhetstjänstens (för vilka allt detta samlas in) öron, vad ska han göra där ute bland bönderna? Spionera? Rekrytera oppositionsfolk? Mycket misstänkt. Därav min entré i Syrien med en nödtvungen listighet.

Köpte vatten och dadelkex, lyckades ordna ett syriskt sim-kort (även här krävdes mitt passnummer, adress i landet och t.o.m. mitt fingeravtryck!) till min lånade mobil och kom ut ur flygplatsbyggnaden så. Ut i 34C och sju taxichaffisar som ryckte i mig och mitt bagage. Efter ett mobilsamtal till min bekant i Jabbul och prutande med den minst påstridiga taxikillen så blev det en hundring (motsvarande) för c:a 45 min taxifärd mot sydost och landsbygden vid norra kanten av det enorma våtmarksområdet Sabkhat al-Jabbul, ett av hela Mellanösterns viktigaste för fåglar. Min sysselsättning de första dagarna given således 

Nu är det sen kväll, imorrn bitti ska vi ut i fält igen. Detta måste vara den mest antropologliknande vistelse jag varit med om. Allt är mycket enkelt, lokalt och genuint. Hela kvällen, inklusive en magisk solnedgång, var vi och skådade fågel nere vid våtmarksområdet. G-r-y-m-t häftigt. Fick skjuts på en motorcykel med tuben över axeln! Jag äter med dem, övar min stappliga arabiska, skojar med ungarna, ger hans två (!) fruar komplimanger för maten och ordar med min värd om livet i Sverige. Toaletten av hål-i-golvet-variant och kvällstvätten var ute på gården under en slang som min värd höll upp så jag kunde blaska av ansikte och händer. Ska nu lägga omkull mig på min sovsäck under takfläkten och försöka sova (fortfarande säkert 26-27C i luften).

Mina vardar under kvallsskadning vid vatmarken