Hade sjukt svårt att sova i värmen och med fläkten vevande ovanför skallen. Tyckte jag nyss hade somnat när muezzin, böneutroparen, drog igång vid 04:30-tiden. Eller så var det tuppen jag vaknade av först. Min värdfamilj var alla på benen, lät det som, redan vid 5-tiden men jag låg och drog mig tills mobilen pep vid 05:45. Var då på intet sätt utsövd, men men, upp och på med paltorna och ut till lite frulle på gårdsplanen. Vi bröt bröd, som det heter, och doppade i olja och sen i timjan och yoghurt. Vindruvor och té i litervis kompletterade en synnerligen lokalt producerad måltid. Aningen för lite måhända för en som är van till ett lass gröt, ett par mackor och glas med juice. Men men, igen.
Solen var precis över horisonten, det var riktigt behagligt och lovande när vi skumpade iväg längs slättsjöns norra kant. Jag satt bak på motorcykeln igen, med tuben över axeln, det funkade. Skördade fält så långt man såg, solrosbestånd, fårskockar med sina herdar och en kakafoni av fågel vid slättsjöns stränder och vassar. Vi delade på min tub, tittade i boken och jämförde och räknade arter. Svag vind, som tur var, för från den molnfria himlen så gassade solen snart alldeles för bra.
När vi kom tillbaka till byn uppstod ett visst problem, mitt vatten var slut och jag törs inte dricka lokalt vatten. Det finns inga butiker i byn att köpa sådant från. Man använder brunnsvatten från en slang som är friskt och skönt att blaska av sig med, men att dricka det känns sådär. Senaste dygnet har jag visserligen brutit mot de flesta andra mathälsoregler (ätit lokala kalla rätter, struntat i handhygien och delat fat med andra, ätit mejerivaror, lokalt vatten till tandborstning mm.) som man själv tutat i gästerna på resorna, men magen håller sig i trim än så länge elhamdulilah. Jag sitter just nu med dagens artonde tekopp och känner sockret som en beläggning i munhålan.
Min värd skaffade vatten från grannbyn och även dagens lunch, grillad kyckling. Om det var den eller den allmänna påfrestning av primitivt boende, värmen och hygienbristen som gjorde att magen ballade ur på sena eftermiddagen är svårt att säga. Ballade ur med besked gjorde den efter kvällsskådningen vid återkomsten till byn, jag tackade nej till kvällens socialiserande och stapplade till huset. Snart tyckte magen att det var läge för storstädning, både ur loftet och från källaren, så att säga. Vi behöver inte gå in på detaljer men det var ingen trevlig kväll helt enkelt, med en toalett av ”lantlig” standard, dåligt med papper och allmänt miserabelt. Imodium tycktes verka föga, försökte bälga i mig vatten så gott det gick. Jag flyttade in madrass och sovsäck till mudhafan, samlingsrummet, där det var lite svalare på natten och fick några timmars sömn i alla fall.
 |
| Magisk solnedgang over saltsjon |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar